4 april. Ja, jag har ju alltid drömt om det. Att få åka fram i tiden i och för sig, men att åka bak i tiden är inte heller så dåligt. Det är verkligen inte konstigt att man befinner sig i ett tillstånd som inte går att beskriva. Allt här är ju som Sverige kanske på 1890-talet. Förutom att alla konstigt nog har mobil fastän de knappt har råd till mat. Traditioner, livssyn, boende och mat. Allt kan översättas till hur vi hade det runt förra sekelskiftet. Men ska man göra något så ska man göra det på riktigt. Goa är minst extremt, sedan kommer nog Mumbai, Delhi och andra städer. Varanasi är tydligen väldigt extremt för att vara en större stad. Det ser ut som om tiden stannat där. Och det har den med. Och i B…..ja, tiden har stannat och ibland tror man Gud har glömt bort staden. Staden är liksom sin eget lilla tidsvaccum.
Tid ja. Idag fyller min storasyster år! Hurra för dig!
En rolig sak är att när Ida och jag var hos vår skräddare i Varanasi så satt en man där som vi också pratade med (och drack chai med förstås). Så frågade jag efter ett tag om han visste någon som kan lära ut kathak (indisk, sjukt svår dans). Och det gjorde han! Så jag kanske ska få en personlig tränare i kathak! Herregud….Haha, jag kommer se så komisk ut! Jag undrar om han överhuvudtaget kommer kunna lära mig något. Men vetskapen om att jag kanske i alla fall ska få testa på denna dans gör mig så GLAD och det är nog sporren som behövs under veckorna här i dammhögen. Han ville att jag skulle lära mig spela tabla också. Men där kanske man ska dra gränsen över hur mycket komik indierna ska få se.
Jag hatar alla strömavbrotten här på kvällarna. Speciellt nu när jag är själv. Så fort det blir svart så skuttar jag upp i en fåtölj eller i sängen och kurar ihop mig. Men än så länge har jag bara massa ödlor som springer här och sen en äcklig myrkoloni i köket. När jag lagt upp kvällsmaten så blev det mörkt så jag satte mig i fönstret och tittade ner mot männen(för att undvika att myrkolonin skulle bestämma sig för att bosätta sig på mig). En man stod och tittade nyfiket upp på mig i mörkret. Jag satt i bara linne men vad fan gör man!?! AC:n är sönder, det är över 35 grader inne. Ursäkta jag bär alltid anständiga kläder på jobbet men nu är jag i mitt kök. Ursäkta att ni får se en hel naken arm och ett lite väl tajt linne men jag svettas ihjäl med kofta! Ursäkta ursäkta för att jag visar min nakna arm.
Själv får ni ju sätta er och gå på toa varsomhelst och jag ser många av era nakna bakdelar dagligen så jag hoppas ni har överseende med min nakna arm? Åh, tack tack!
No comments:
Post a Comment