Modeinlägg från en speciell modemetropol.

6 april. Jag tänkte skriva ett inlägg om indiskt mode! Det finns så mycket att skriva om att jag hade kunnat skaffa mig en modeblogg vid sidan av den här något otympliga lång-inläggsbloggen där inläggen läggs in av min syster. Det gör att jag inte själv ser hur otroligt långa mina inlägg är. Men skit detsamma. Hälften lägger jag ut för er skull, men hälften lägger jag ut för min egen skull. För att inte bli galen här! (jaja, det nog nästan 100 % för min egen skull då….)

Hursomhelst. Det finns olika kategorier av mode att ta upp. Eftersom Indien är en smältdegel av folk, traditioner och religioner så finns ju många olika plagg med lång tradition. Som saris, turbaner och sånt. Men det är ett kapitel i sig. Så jag nöjer mig med att dela in det i vad man har på sig här på landsbygden i kontrast till hur det ser ut på tv.
Filmstjärnor och artister på tv har oftast otroligt dålig klädsmak. Inte bara är de många gånger muskelbyggda och tajta-linnenprydda medan de springer omkring och gör fåniga grejer för att deras favorittjej som håller på att skämmas ihjäl ska le åt upptågen och tycka de är hyvens killar. De har dessutom jeans från slutet av nittiotalet med ful tvätt och fula slitningar. Och toppar det ofta genom att stoppa in linnet i den ganska höga midjan. Midjan är inte jättehög egentligen, det är nog mest att de drar upp jeansen på ett sådant där mycket obehagligt sätt.
Ja, många är slimebollar helt enkelt. Ibland kan man i och för sig se undantag. Igår på tv såg jag en sångare som bar kostym och såg precis ut som en sen åttiotalsyuppie i frisyren. Sådär fluffig fast på ett ganska schysst sätt ändå.

Men här på landsbygden vet jag inte var de har fått tag på sina lager med jeans som säljs överallt. De kan väl omöjligt vara nyproducerade?
De är solklara 70-talare i modellen. Utsvängda jeans, hög midja. Det som är bra är att här drar de oftast inte förtvivlat upp midjan, utan den sitter högt utan att de behöver bry sig. Så man slipper sidoeffekten av de jobbiga genitalierna som hamnat fel. Det är väldigt positivt och bidrar till att männen här ser klart mer avslappnade ut. Och därmed mer attraktiva såklart. Och dessutom är de omedvetna om mode vilket bara gör det hela mer toppen när de prickar in supertjusiga kombinationer! You make my day on the way to the office!
Det som upptar mycket av min tanketid på väg till jobbet varje morgon är hur denna modell har kunnat kombineras med en mycket hård stentvätt, oftast i svart. Det är mig ett mysterium, denna kombination av 70-tal och 80-tal. Om det är någon som vet så blir jag mycket mycket glad över ett inlägg som ger svar på detta. Det kanske är så att jag är mycket okunnig i dessa jeansfrågor? Det absolut bästa med männen här på landsbygden är dock – fanfar- deras snygga skjortor! Enfärgade eller rutiga. Enormt snygga rutkombinationer oftast. I&J kallade männen här för ”Very Dries Van Noten”. Jag håller med! Väldigt välsydda plagg med snyggt fall.
De kör dessutom med ovanliga och ofta lyckade kombinationer här. Och om det inte är lyckat så är det iallfall minnesvärt och komiskt. Jeans och jeansskjorta i kombination har aldrig sett så coolt ut, speciellt med turban som accessoar och en underbar mustasch.
Jag hade kunnat starta en u-landsversion av The Sartorialist och dessutom konkurrera ut honom lätt som en plätt! Haha, New Yorkmänniskor! Ni skulle se människorna här i Dammhögsstaden!