22 mars. Ikväll har vi tittat på de första avsnitten av säsong 1 på Sex and the city. I sa att vi borde stanna uppe hela natten och titta. Då föreslog J att vi imorgon till chauffören kan skylla på att vi faktiskt åt paneer ikväll och blev sjuka allihop haha. Det var mysigt. Sedan hjälpte de mig städa av en liten byrå som ställdes in i gästrummet där jag bor. Imorgon ska jag få en garderob också så jag kan hänga in kläderna.
Idag på jobbet fyllde Långben (modedesignern) 27 år, så vi fick gott godis med kardemumma. Det är himla tur han finns, han är rolig och har ju bott och pluggat i större städer så han känns lite mer västerländsk jämfört med de andra härifrån.
Det är massor att lära, jag samlade på mig garner i de olika materialen som finns. Sedan tog Långben upp mig till ”vinden” där ytterligare garner finns. Längst bort i rummet fanns filt som jag skulle ha prov på i olika färger så vi klättrade på garnhögarna!
Innan vi skulle hem så gick I och jag och satte oss med tre av de gamla männen och Bab. Bab är tydligen lite av en poet och sitter med sin engelska ordbok om kvällarna för att förbättra sin engelska. Så söt! Bab tittade på mina fötter och de började diskutera hur jag skulle göra för att lindra mina myggbett. Så sött! De är verkligen så mysiga!
Saturday, March 24, 2007
Klumpfot och betelmun
21 mars. Andra dagen på jobbet var blandad. Jag fick lite panik vid middagen, det känns i magen att jag vet att I&J kommer åka och jag kommer vara ensam kvar. Det är en extrem situation här, något jag aldrig kunde föreställa mig innan hur mycket jag än försökte.
Men sedan kommer nästa känsla som är helt fantastiskt när man bara ritar upp några former på en väv och någon timme senare har man ett tuftat prov. Att botanisera i höskulle av garn….
Jag har lärt mig väldigt mycket idag. Jag blev förfärad när den gamle mannen log mot mig med en knallröd mun. Jag trodde det var blod! Men J sa att det är ju betel….:-)
Det kändes också gemytligt när en av de äldsta skakade min hand av glädje när jag räknade till fem på hindi! Det är helt bisarrt att jag arbetar på en arbetsplats med typ 40 indiska män, där deras egna fruar aldrig syns på gatorna liksom…
Konstigt att stämningen mot mig ändå är som den är. Jag känner att det är oerhört viktigt för mig att smälta in. Det ska bli skönt att snart få klä sig i indiska traditionella kläder och att lära mig lite hindi.
När vi åkte hem i bilen så var det speciellt vid ett tillfälle som vi kände oss som filmstjärnor ungefär. En bisarr känsla, dels för att vi inte är det såklart och också för att vi satt svettiga och smutsiga i en skumpig gammal bil utan bilbälten!
En jobbig sak idag var att mina fötter svällde upp så att jag knappt kunde ha på mig skorna. De var helt blå förutom på myggbetten där huden runtomkring det röda såg normalt ut. Jag fick lite panik och tänkte att jag hade fått en allergisk reaktion. Men när vi kom hem tog jag en kall dusch, antibite och låg uppochner en stund samt tog på mig ett par lösa linnebyxor. Jag fick dessutom ett par sköna skor av J. Så himla snällt!
Ikväll åt vi jättegod mat, jag blev så glad för jag hade lite aptit idag, så jag passade på att äta ordentligt idag. Annars kommer jag nog tyna bort här. Sedan såg vi första avsnittet av Big Love!
Men sedan kommer nästa känsla som är helt fantastiskt när man bara ritar upp några former på en väv och någon timme senare har man ett tuftat prov. Att botanisera i höskulle av garn….
Jag har lärt mig väldigt mycket idag. Jag blev förfärad när den gamle mannen log mot mig med en knallröd mun. Jag trodde det var blod! Men J sa att det är ju betel….:-)
Det kändes också gemytligt när en av de äldsta skakade min hand av glädje när jag räknade till fem på hindi! Det är helt bisarrt att jag arbetar på en arbetsplats med typ 40 indiska män, där deras egna fruar aldrig syns på gatorna liksom…
Konstigt att stämningen mot mig ändå är som den är. Jag känner att det är oerhört viktigt för mig att smälta in. Det ska bli skönt att snart få klä sig i indiska traditionella kläder och att lära mig lite hindi.
När vi åkte hem i bilen så var det speciellt vid ett tillfälle som vi kände oss som filmstjärnor ungefär. En bisarr känsla, dels för att vi inte är det såklart och också för att vi satt svettiga och smutsiga i en skumpig gammal bil utan bilbälten!
En jobbig sak idag var att mina fötter svällde upp så att jag knappt kunde ha på mig skorna. De var helt blå förutom på myggbetten där huden runtomkring det röda såg normalt ut. Jag fick lite panik och tänkte att jag hade fått en allergisk reaktion. Men när vi kom hem tog jag en kall dusch, antibite och låg uppochner en stund samt tog på mig ett par lösa linnebyxor. Jag fick dessutom ett par sköna skor av J. Så himla snällt!
Ikväll åt vi jättegod mat, jag blev så glad för jag hade lite aptit idag, så jag passade på att äta ordentligt idag. Annars kommer jag nog tyna bort här. Sedan såg vi första avsnittet av Big Love!
Att vakna före bönesång och somna efter rap och cocacola
20 mars. Nu ska jag göra mig iordning för chaffisen kommer snart och hämtar mig. Jag ska till huset och äta frukost med I&J och så ska jag ju flytta in i deras gästrum idag.
Jag vaknade kl tre inatt och kunde inte somna om. Jag låg och tänkte tills fem då det började ljusna tror jag. Då tystnade ac:n vilket var skönt. Jag trodde nämligen att ac:n visserligen var på, men att det även regnade ute! Men helt plötsligt tystnade ac:n och allt blev tyst. Sedan började en man sjunga utanför och det var på något sätt helt underbart. Det märks att man är ute på landet. Inga ljud, och när man väl hör dem så går de att urskilja utan att det blir ett sorl. Fantastiskt.
Jag öppnade kylen och tog ut en iskall mangojuice. Det var så gott. Sedan blev jag nyfiken på hur det såg ut utanför då det ju var mörkt när jag anlände till hotellet igår. Jag kikade ut genom gardinen och där var en gård med några människor som ordnade med morgonbestyren. Någon diskade, någon var vid korna. En liten flicka i kanske 10-12 årsåldern satt lite längre bort och vilade. Jag tror hon fick syn på mig. Jag kikade bara fram med huvudet litegrann. Hon tyckte nog med det var spännande.
Jag kunde inte sluta kika, så jag stod där kanske en halvtimme och kröp sedan upp i sängen igen.
Senare:
Nu har vi kommit hem från jobbet och kl är kvart i sju. Idag har jag fått åka till jobbet och träffa D&V på designkontoret samt alla provvävarna. V, eller Långben, är modedesigner i botten och D är designkoordinator. Det ligger mitt i stan, så ett stort nöje är att åka dit om morgnarna och titta på folk.. Jag var nästan lite nervös för alla som jobbar här har tydligen pratat så länge om den nya designern som ska komma! Men det gick bra och det som som sagt förvånade mig och gjorde mig glad var att det kändes tryggt. Det är ju ändå en väldigt viktig grej om jag ska klara av att bo och jobba här som enda ickeindier. Men det kändes bra och det var en bra stämning.
Senare kl 23.20
Nu har vi haft en mysig kväll, I&J& jag! Vi åt och pratade och tittade lite på indisk tv och roliga reklamer. Bl a en från coca cola där en efter en på ett tåg började rapa och i mitten gick en cocacola-försäljaren. I slutet började han med rapa och tog sig generat för munnen men började sedan skratta. Och sen började alla andra en efter en att skratta och titta på varandra lite överspelat och hjärtligt. Alla rapande människor skrattade i samförstånd, det var ju tokigt det här!
Underbart rolig reklam!
Nu sover jag i gästrummet. Är osäker på om vakterna kan se in. Jag hör dem prata. Det är något obehagligt, jag vet ju inte vilka de är! Nu ska jag lägga mig så jag kan gå upp lite tidigare än I&J imorgon och bara ha tid för mig själv att titta ut på allt som händer här om mornarna. Det är ju så spännande!
Jag vaknade kl tre inatt och kunde inte somna om. Jag låg och tänkte tills fem då det började ljusna tror jag. Då tystnade ac:n vilket var skönt. Jag trodde nämligen att ac:n visserligen var på, men att det även regnade ute! Men helt plötsligt tystnade ac:n och allt blev tyst. Sedan började en man sjunga utanför och det var på något sätt helt underbart. Det märks att man är ute på landet. Inga ljud, och när man väl hör dem så går de att urskilja utan att det blir ett sorl. Fantastiskt.
Jag öppnade kylen och tog ut en iskall mangojuice. Det var så gott. Sedan blev jag nyfiken på hur det såg ut utanför då det ju var mörkt när jag anlände till hotellet igår. Jag kikade ut genom gardinen och där var en gård med några människor som ordnade med morgonbestyren. Någon diskade, någon var vid korna. En liten flicka i kanske 10-12 årsåldern satt lite längre bort och vilade. Jag tror hon fick syn på mig. Jag kikade bara fram med huvudet litegrann. Hon tyckte nog med det var spännande.
Jag kunde inte sluta kika, så jag stod där kanske en halvtimme och kröp sedan upp i sängen igen.
Senare:
Nu har vi kommit hem från jobbet och kl är kvart i sju. Idag har jag fått åka till jobbet och träffa D&V på designkontoret samt alla provvävarna. V, eller Långben, är modedesigner i botten och D är designkoordinator. Det ligger mitt i stan, så ett stort nöje är att åka dit om morgnarna och titta på folk.. Jag var nästan lite nervös för alla som jobbar här har tydligen pratat så länge om den nya designern som ska komma! Men det gick bra och det som som sagt förvånade mig och gjorde mig glad var att det kändes tryggt. Det är ju ändå en väldigt viktig grej om jag ska klara av att bo och jobba här som enda ickeindier. Men det kändes bra och det var en bra stämning.
Senare kl 23.20
Nu har vi haft en mysig kväll, I&J& jag! Vi åt och pratade och tittade lite på indisk tv och roliga reklamer. Bl a en från coca cola där en efter en på ett tåg började rapa och i mitten gick en cocacola-försäljaren. I slutet började han med rapa och tog sig generat för munnen men började sedan skratta. Och sen började alla andra en efter en att skratta och titta på varandra lite överspelat och hjärtligt. Alla rapande människor skrattade i samförstånd, det var ju tokigt det här!
Underbart rolig reklam!
Nu sover jag i gästrummet. Är osäker på om vakterna kan se in. Jag hör dem prata. Det är något obehagligt, jag vet ju inte vilka de är! Nu ska jag lägga mig så jag kan gå upp lite tidigare än I&J imorgon och bara ha tid för mig själv att titta ut på allt som händer här om mornarna. Det är ju så spännande!
Ankomsten till ett gigantiskt fotografi
19 mars 2007. Min ankomst till Indien var fantastisk!
När jag kom till flygplatsen var jag så trött så det enda jag kunde och ville tänka på var sängen och att få sova. Men det var så skönt att se I&J, de kom och hämtade mig på flygplatsen med chauffören. Det var den första varma dagen sa dem! Och det var det, 32 grader varmt. Jag kom till Varanasis flygplats och var jättetörstig men de tog varken dollars eller visa så jag satt där och väntade på planet och det enda jag kunde tänka på var vatten. Men man fick det på planet i alla fall.
I alla fall. Sedan när vi var på väg till B så körde vi på landsvägen med små hus längsmed.
Det var helt fantastiskt! I ropade till och pekade på en påfågel! Och då pekade chauffören på andra sidan vägen där en annan påfågel stod med hela skruden nerfälld! Så vackert!! Han stod och imponerade på fyra damer. Chauffören frågade om vi ville ta kort, men I&J ville inte bege sig ut på fältet. Ormarna ni vet….
Så körde vi lite och chauffören stannade och hälsade på nån kompis. Vi körde igen och han berättade att kompisen vävde benaressilk. Då frågade I&J om vi inte kunde vända och gå och titta. Mannen sa att det kan vi göra så vi åkte tillbaka. Det är inte ofta de ser västerlänningar, det märktes på barnen. Det skulle inte förvåna mig om det faktiskt aldrig kommit in västerlänningar till hans väveri. En flicka jag log mot såg rädd ut! Men alla var nyfikna och vi gick in i huset som såg ut som ett gammalt vävmuseum. Det är konstigt att stiga in i ett sådant hus med jordgolv och allt när det är första gången. Men det var mysigt. Det var ju säkert inte så rent, men det kändes inte så farligt och jag hade nog tänkt mig att det skulle lukta mer. Jag var även lite rädd för att man kanske skulle få se barn arbeta när man kom till ett sådant här ställe oannonserad. Men det är kanske fördelen med små väverier ägda av de själva, för det var bara män som satt därinne och vävde. Vävstolarna var nergräva i marken och var väldigt primitiva. Men vilka vävar! Vilken varp! Det fanns kanske åtta vävstolar därinne med vackra varpar i starka färger. Men ljudnivån var väldigt hög. J sa att de säkert får tinnitus. Och det kan nog stämma. Det är så sorgligt och fantastiskt på samma gång.
Sedan ställde de fram tre plaststolar och kom med chai till oss. Så vi satt och drack där med två av männen och chauffören. Alla andra stod bredvid, kanske 20 barn och unga män och mamman i huset. De visade oss så vackra tyger! Vi köpte varsin sari som var på 6 meter vardera. När vi frågade efter priset kände jag att jag bara ville gråta. 140 kr skulle de ha för en sari. 6 meter handvävt tunt silke, sådant jobb och sådan tid… Jag lånade pengar av I som sa till dem att de skulle behålla växeln men han lämnade tillbaka den ändå. Det som ändå kändes bra var att köpa direkt hos dem, annars är det ju de många mellanhänderna som tar pengarna. I&J sa att många i vävarnas familjer i detta området har börjat svälta för de klarar inte av att ge mat till sina barn för de pengarna de får för sitt arbete. Det värkte i hjärtat. De var så mysiga. Vi hälsade på mamman som stolt berättade med fingrarna att hon har sju söner. Jag vill komma tillbaka dit igen och köpa tyg.
Sedan kom vi såsmåningom till huset. Det var större och finare än vad jag hade trott!
Fullt liv och rörelse och de har vakter där på kvällen också så det är tydligen bara att gå ner om man har någon fråga. Om nåt skulle hända med elektricitet, djur eller nåt!
Vi hade trevligt, hälsade på chefen och åt sedan mat tillsammans, pratade och drack chai.
Taket de har pratat om var inte den lilla plats jag tänkt mig utan som en stor terrass! Där tror jag att jag kanske ska göra pilates/yoga om mornarna.
Sedan vid halv nio blev jag ensam skjutsad till hotellet här i B. Huset ligger precis innan B, så det var spännande att få åka bil genom den lilla staden. Det var så annorlunda! Det var liv och rörelse, folk umgicks och åt mat. Det kändes så spännande!
När jag kom till flygplatsen var jag så trött så det enda jag kunde och ville tänka på var sängen och att få sova. Men det var så skönt att se I&J, de kom och hämtade mig på flygplatsen med chauffören. Det var den första varma dagen sa dem! Och det var det, 32 grader varmt. Jag kom till Varanasis flygplats och var jättetörstig men de tog varken dollars eller visa så jag satt där och väntade på planet och det enda jag kunde tänka på var vatten. Men man fick det på planet i alla fall.
I alla fall. Sedan när vi var på väg till B så körde vi på landsvägen med små hus längsmed.
Det var helt fantastiskt! I ropade till och pekade på en påfågel! Och då pekade chauffören på andra sidan vägen där en annan påfågel stod med hela skruden nerfälld! Så vackert!! Han stod och imponerade på fyra damer. Chauffören frågade om vi ville ta kort, men I&J ville inte bege sig ut på fältet. Ormarna ni vet….
Så körde vi lite och chauffören stannade och hälsade på nån kompis. Vi körde igen och han berättade att kompisen vävde benaressilk. Då frågade I&J om vi inte kunde vända och gå och titta. Mannen sa att det kan vi göra så vi åkte tillbaka. Det är inte ofta de ser västerlänningar, det märktes på barnen. Det skulle inte förvåna mig om det faktiskt aldrig kommit in västerlänningar till hans väveri. En flicka jag log mot såg rädd ut! Men alla var nyfikna och vi gick in i huset som såg ut som ett gammalt vävmuseum. Det är konstigt att stiga in i ett sådant hus med jordgolv och allt när det är första gången. Men det var mysigt. Det var ju säkert inte så rent, men det kändes inte så farligt och jag hade nog tänkt mig att det skulle lukta mer. Jag var även lite rädd för att man kanske skulle få se barn arbeta när man kom till ett sådant här ställe oannonserad. Men det är kanske fördelen med små väverier ägda av de själva, för det var bara män som satt därinne och vävde. Vävstolarna var nergräva i marken och var väldigt primitiva. Men vilka vävar! Vilken varp! Det fanns kanske åtta vävstolar därinne med vackra varpar i starka färger. Men ljudnivån var väldigt hög. J sa att de säkert får tinnitus. Och det kan nog stämma. Det är så sorgligt och fantastiskt på samma gång.
Sedan ställde de fram tre plaststolar och kom med chai till oss. Så vi satt och drack där med två av männen och chauffören. Alla andra stod bredvid, kanske 20 barn och unga män och mamman i huset. De visade oss så vackra tyger! Vi köpte varsin sari som var på 6 meter vardera. När vi frågade efter priset kände jag att jag bara ville gråta. 140 kr skulle de ha för en sari. 6 meter handvävt tunt silke, sådant jobb och sådan tid… Jag lånade pengar av I som sa till dem att de skulle behålla växeln men han lämnade tillbaka den ändå. Det som ändå kändes bra var att köpa direkt hos dem, annars är det ju de många mellanhänderna som tar pengarna. I&J sa att många i vävarnas familjer i detta området har börjat svälta för de klarar inte av att ge mat till sina barn för de pengarna de får för sitt arbete. Det värkte i hjärtat. De var så mysiga. Vi hälsade på mamman som stolt berättade med fingrarna att hon har sju söner. Jag vill komma tillbaka dit igen och köpa tyg.
Sedan kom vi såsmåningom till huset. Det var större och finare än vad jag hade trott!
Fullt liv och rörelse och de har vakter där på kvällen också så det är tydligen bara att gå ner om man har någon fråga. Om nåt skulle hända med elektricitet, djur eller nåt!
Vi hade trevligt, hälsade på chefen och åt sedan mat tillsammans, pratade och drack chai.
Taket de har pratat om var inte den lilla plats jag tänkt mig utan som en stor terrass! Där tror jag att jag kanske ska göra pilates/yoga om mornarna.
Sedan vid halv nio blev jag ensam skjutsad till hotellet här i B. Huset ligger precis innan B, så det var spännande att få åka bil genom den lilla staden. Det var så annorlunda! Det var liv och rörelse, folk umgicks och åt mat. Det kändes så spännande!
Saturday, March 17, 2007
Min natt med Justin
I natt drömde jag en mardröm. Den handlade om att jag dansade med Justin Timberlake ochh allt var roligt och helt underbart men plötsligt formade han sina händer till klor och skrek WAA! åt mig. Jag kommer bara ihåg att jag vaknade helt darrig och rädd. Han såg mycket obehaglig ut och jag hade svårt att somna om.
Imorgon är det dags.
Imorgon är det dags.
Thursday, March 15, 2007
Jobbig och lång avslappningsövning
Åh, jag vaknade upp med en sådan reseångest idag.
Någon sa till mig att det kanske bara är bra, att jag kör slut på kroppens nervositet tills det är dags. Att det är bättre att det kommer nu så att man är helt slut och avslappnad på planet. Jag tror faktiskt att jag håller med i den teorin. Men himlans jobbig teori ändå.
Någon sa till mig att det kanske bara är bra, att jag kör slut på kroppens nervositet tills det är dags. Att det är bättre att det kommer nu så att man är helt slut och avslappnad på planet. Jag tror faktiskt att jag håller med i den teorin. Men himlans jobbig teori ändå.
Tuesday, March 13, 2007
Fem, fyra, tre, två, ett...hjälp!
Hej och välkommen till min blogg som kommer att utspela sig i Indien. Efter låång väntan är det nu endast fem dagar kvar till avfärd, tills jag ska upp i ett flygplan....hjälp!
Subscribe to:
Posts (Atom)