Ökenvärme och människovärme

5 april. Ja. Idag har varit en jobbig dag. Jag tänkte inte på det först men jag fick en sprängande huvudvärk vid lunchtid och tryckte i mig en alvedon. Sedan satt jag i soffan en timme och läste en indisk novell. Fast ibland kunde jag inte stanna kvar i den andra personens berättelse utan svävade ut med tankarna till en egen fantasi. Jag slöt ögonen och låtsas att Anette sitter jämte mig. Jag tänker på att jag pratar med henne om dagens komiska händelser och hon skrattar och håller med. När jag går tillbaka till kontoret slås jag över hur svårt det är att andas. Värmen är värmare än jag någonsin känt innan. Det är definitivt över 45 grader. Det är bahut garmi, säger jag och pustar. Det betyder mycket varmt på hindi. Asse (ok, nya egensnickrade smeknamn!) i vävtrion tittar på mig och nickar allvarligt och suckar. Bahut bahut garmi!, återupprepar jag dramatiskt med gester och börjar sakta gå uppför trappan. Uppe på kontoret slår jag mig ner hos Daisy som håller på att äta upp sin mat. Hon bjuder mig på morotsstavar. De är helt varma och torkade. Hon säger att hon inte mår så bra heller, men att hon tänkte på att det var värmen först när jag sa innan lunch att jag hade huvudvärk. Hon säger att även indier tycker att det är påfrestande idag. Så plötsligt frågar hon mig om jag svettas. Jag tänker förvånat efter och kommer på att jag inte svettas en droppe! Jag är helt igenom torr. I & J har sagt till mig att vänta tills det kommer upp mot 45 grader, då kommer dina kläder vara helt blöta. Men jag är helt knastertorr. Det är en väldigt torr värme säger Daisy. Det är ovanligt.
Jag känner mig yr och jag tror jag ska svimma. Jag tar ett snabbt beslut att jag måste ringa chefen och be honom skicka en chaufför som kan köra mig tillbaka till huset. I väntan på bilen och chaufför som måste fixas fram så sätter jag mig i godown där det är lite mindre varmt. Jag börjar lipa när det slår mig att jag är så ensam här och att jag känner mig otrygg när jag tänker på om något skulle hända mig. Visst, människorna här skulle ta hand om mig, men det hjälper inte tryggheten som hade funnits om jag hade haft en till svenska eller i alla fall någon annan nationalitet i samma situation som mig här. Daisy, Nisse och Salle (hehe, ingen stor smeknamnsfantasi) kommer ner och väntar med mig. De säger att det är ovanligt varmt idag, och speciellt ovanligt varmt för denna årstid. Att det annars bara brukar vara sådana här varma dagar i maj och juni. Sedan kommer Babbe och frågar ifall jag vill ha nåt kallt att dricka. Jag nickar tacksamt. Han springer efter en coca cola och det känns skönt att dricka nåt annat än varmt vatten. Sedan kommer även gamlingen Asse och sätter sig ner med mig. De tittar på mig med sådan värme! Sedan säger Asse något som Daisy översätter till Maria, we are a family here. Då känner jag att de här människorna är så fina! Att det är komiskt att jag, en i-landskvinna med i-landsproblem och en alltför stor garderob, känner mer likhet och trygghet hos de allra fattigaste människorna på indiska landsbygden än hos den administrativa, högre utbildade personalen i huset! Jag utbrister Åh, Asse! Alla skrattar.
Chauffören kommer och när jag sätter mig och bilen börjar köra så ropar Salle högt att vi ska stanna. Jag undrar vad som nu händer, men i nästa ögonblick är han vid bilen och flinar och ger mig min flaska vatten som jag glömt. Alla skrattar igen.
Sedan åker vi tio meter då Shamme, min favoritchaufför, frågar mig om jag vill ha chai. Så vi stannar till och vi dricker en kopp chai. Sedan kör vi hem, jag går in till chefen och säger att jag måste få gå och vila i mitt rum de resterande två timmarna av min arbetstid. Så nu har jag sovit i två timmar. Innan jag somnade ringde jag min bror och bad han ringa mig två timmar senare. Jag vet ju inte hur min kropp reagerar på värmen och jag ville inte somna in utan att någon kollar till mig. När han ringde upp mig nyss så peppade han mig i rätt riktning. Att om något händer mig kommer folk på jobbet att köra in mig till Varanasi, även om de bara pratar hindiJ
Och att jag måste tänka ännu mer på hur och när jag dricker. Att hela tiden fylla på med vatten. Jag tycker jag dricker mycket men när jag tänker efter drack jag nog inte så mycket i morse. Och i sådan här extrem värme måste jag nog tänka lite mer på det.
I brist på vatten fick jag värmeslag och värmekram. Det finns alltid två sidor av allting här i Indien.