Dammhögsstaden-paus

16 april. Jag var riktigt radd for forsta gangen ikvall. Jag hade precis sagt hejda till I&J (J är denna gången I:s pojkvän och inte den J som jag brukar mena, bara så att det inte uppstår missuppfattningar om I&J som ett lesbiskt par!) i Varanasi när jag satte mig ensam i bilen med chauffören som skulle köra ut mig hem till landsbygden. Vi körde en bit och jag kände mig ensam eftersom jag nyss spenderat två hela dagar med I&J, och för att vi haft så roligt. Så kommer vi till en stor människosamling och vägavspärrning och polis. Männen verkar arga och skriker åt varandra. Plötsligt slår någon till vår bil därbak. Jag blir rädd. Männen är aggressiva.
- E, is this political?
- Yes, because of the election.
- Not religious fight?
- No, political.
- Dangerous?
- Dangerous.
- So we have to turn?
- Yes, we have to. Dangerous.
Så färden hem blir två timmar istället för en timme. För första gången kör vi på en större landsväg och sedan blir det till och med tvåfiligt med streck på vägen. Efter någon timme måste vi vika av och hamnar på en liten väg där inga hus finns vid vägkanten, bara fält och träd. Klockan är över 20.00 och det är kolsvart. Jag tänker på att jag bara vill hem till Sverige. Jag mår dessutom illa och att köra på de dåliga vägarna går att jämföra med besök på Liseberg.

Annars har gårdagen och idag varit fantastiska. I&J kom ut till mitt jobb igår och sedan åkte vi gemensamt till Varanasi och vårt hotell. Det var så oerhört lyxigt på ett nedtonat och mysigt sätt. Mörka möbler och tyger uppsydda i taket på ett elegant och stilfullt sätt.

Klockan fem på morgonen kom vi till Ratans (vår skräddare) vän som skulle ro oss på en två timmar lång Gangestur. Solen hade fortfarande inte gått upp när vi satte oss i ekan. Ett fridfullt trummande hördes. Allt kändes heligt och fridfullt. Det var inga turister som åkte från den ghaten vi befann oss, så det bidrog också till stillheten.
Medan vi åkte förbi människorna som gjorde sina morgonbestyr och heliga ritualer i floden så höjde sig solen undan för undan och ljuset ändrades hela tiden. Det var helt fantastiskt. Att se soluppgången, människorna, byggnaderna och att glida fram över det stilla vattnet. När vi närmade oss Main Ghat syntes fler och fler turister i båtar. Det var en närmast bisarr syn med en stor båtar med säkert tjugo överviktiga pensionärer som alla fotade de badande indierna med sina ritualer samtidigt som det åkte flera desperata souvenirbåtar efter den båten. Det blev nästan äckligt. Vi var ju med turister, men det kändes att man smälte in mer när man bara var tre stycken.
Vi kom tillbaka till hotellet vid åtta och åt en jättegod frukost på den underbara takterassen med massa blommor och utsikt över Ganges. Sedan hämtade vi kläder hos Ratan, jag blev jättenöjd med mina tre sidenplagg!
Så kom vår chaufför (smidigt att slippa fixa med sånt!) och körde oss ut till Sarnath. Buddha gjorde sin första predikan där. Vi tittade på japanska och kinesiska tempel. Men det var alldeles för hett med över 40 graders värme så vi klarade bara av att vara där mindre än 3 timmar. Så åkte vi till det femstjärniga hotellet och slängde oss i poolen och drack mangolassi.
Och sedan åkte vi till en sjalaffär där I känner ägarna innan jag skulle hem själv till Dammhögstaden igen.