Klumpfot och betelmun

21 mars. Andra dagen på jobbet var blandad. Jag fick lite panik vid middagen, det känns i magen att jag vet att I&J kommer åka och jag kommer vara ensam kvar. Det är en extrem situation här, något jag aldrig kunde föreställa mig innan hur mycket jag än försökte.
Men sedan kommer nästa känsla som är helt fantastiskt när man bara ritar upp några former på en väv och någon timme senare har man ett tuftat prov. Att botanisera i höskulle av garn….
Jag har lärt mig väldigt mycket idag. Jag blev förfärad när den gamle mannen log mot mig med en knallröd mun. Jag trodde det var blod! Men J sa att det är ju betel….:-)
Det kändes också gemytligt när en av de äldsta skakade min hand av glädje när jag räknade till fem på hindi! Det är helt bisarrt att jag arbetar på en arbetsplats med typ 40 indiska män, där deras egna fruar aldrig syns på gatorna liksom…
Konstigt att stämningen mot mig ändå är som den är. Jag känner att det är oerhört viktigt för mig att smälta in. Det ska bli skönt att snart få klä sig i indiska traditionella kläder och att lära mig lite hindi.
När vi åkte hem i bilen så var det speciellt vid ett tillfälle som vi kände oss som filmstjärnor ungefär. En bisarr känsla, dels för att vi inte är det såklart och också för att vi satt svettiga och smutsiga i en skumpig gammal bil utan bilbälten!
En jobbig sak idag var att mina fötter svällde upp så att jag knappt kunde ha på mig skorna. De var helt blå förutom på myggbetten där huden runtomkring det röda såg normalt ut. Jag fick lite panik och tänkte att jag hade fått en allergisk reaktion. Men när vi kom hem tog jag en kall dusch, antibite och låg uppochner en stund samt tog på mig ett par lösa linnebyxor. Jag fick dessutom ett par sköna skor av J. Så himla snällt!
Ikväll åt vi jättegod mat, jag blev så glad för jag hade lite aptit idag, så jag passade på att äta ordentligt idag. Annars kommer jag nog tyna bort här. Sedan såg vi första avsnittet av Big Love!