Venus låg i månens famn och berättade att denna midsommar skulle vara lugn.

Det blev ju en alltför lugn midsommar i år för min del. Ingen midsommarfest(hade gärna varit på överförfriskad lägenhetsfest!), ingen indisk fest, inga Bollywoodstjärnor som råkade komma förbi och lysa upp dagen. Inte ens några dramatiska stjärnfall.
Det kunde man kanske ana eftersom Venus några dagar tidigare såg ut att ligga bekvämt i månens famn. Det var faktiskt till och med så att inga stjärnor syntes ännu eftersom det var tidig kväll, bara Venus och månskäran syntes. Aftonstjärnan lyste starkare än jag någonsin sett, och den var på indiska nyheterna den kvällen.
Risken för stjärnfall är annars tydligen störst under midsommar, från den 25 juni till 6 juli om man ska vara exakt. Då flyger jorden in i en flugsvärm av småsten. Jag sitter med min laptop på taket och det börjar skymma. Det är ganska fantastiskt för när man sitter ner som jag gör nu så är det precis så att all bebyggelse försvinner bakom stenmuren som går runt taket. Muren är nog lite drygt en halvmeter hög och taket är väldigt, väldigt stort. Jag sitter mitt på och har bara den stora, stora himlen över mig där jag sitter på det väldigt, väldigt stora betongtaket. Ska det falla några stjärnor ikväll? Nähä, jaja men då tror jag att jag går ner och sätter mig för snart kommer jag bli så rädd när det kommer bli svart omkring mig.
Jag ska ner och fortsätta läsa Peter Nilssons stjärntrilogi. Det är tre fantastiska böcker som innehåller så mycket som jag tycker är intressant. Filosoferade kring framtiden och dåtiden och artificiell intelligens, multiversum, domedagar, maskiner, skrivkonsten, språk, stjärnhimlen och massa annat. Han skriver liksom om sådant som jag har läst om och tycker är intressant men sammanfattar allt på ett oerhört fantastiskt och annorlunda sätt. Han skriver om vetenskap på ett humanistiskt sätt eller hur man nu ska uttrycka det. Jo, på ett filosoferande sätt, som gör att det blir mycket intressantare och roligare och lättare att läsa om dessa tunga ämnen. För jag kan bara läsa populärvetenskapligt om rymden. Om det så bara hamnar en gnutta fysik i så är jag förvillad och tillfälligt illitterär. Jag rekommenderar att läsa genast!
Synd bara att den inte är från 2007 för det faktum att böckerna skrevs 91-93 gör ju den ibland ja inte oaktuell men det hade varit roligt med all adderad fakta som kommit sedan dess. Datorn var ju bara en bäbis då!

Nu är jag på mitt rum och istället för stjärnfall får vi skyfall för i Aftonbladet läser jag (ja, jag är fortfarande inte tillräckligt indisk för att läsa Times of India, och inte tillräckligt kulturell för att läsa DN heller) om att 200 människor har dött i Monsunregnen. Här är det inte farligt än så länge, men man kan ju bara ana hur det kommer att bli. Förra lördagen stängdes ju vägarna av i Varanasi efter bara drygt en timmes regn. Gatorna blev redan då fyllda med vatten. Värst är det än så länge tydligen i Andhra Pradesh som ligger mitt i Indien och i Maharashtra i västa Indien där Mumbai ligger. Jag tror att deras monsunregn kommer lite tidigare där, men jag är inte säker. Å andra sidan började regnet tidigare än här i Kathmandu, bara några dagar efter att jag åkte därifrån. Hmm. Jag antar att även monsunen kommer sist till Dammhögsstaden, som med allting annat. Men idag såg jag en bil utanför fönstret när jag åt.
En positiv sak med monsunen är spänningen att få se Dammhögsstaden utan damm. Och ännu bättre – att få se sig själv i spegeln utan damm. Jag har nästan glömt bort hur jag ser ut!