En galenpanna, en astrolog, en skräddare och en Morbitt.

29 april.
Herregud vilken dag. Jag vet inte om jag orkar med att bo här! När jag satte mig i bilen och vi började köra så lyssnade jag på Moneybrother och Salem Al-Fakir och sånt. Det blir helt sjukt att lyssna på sådan hemtam musik när man ser allt man ser när man åker bil. Det blir som att man sitter på en drive-in bio med 3D-effekt i 360 grader. Man kan liksom inte blunda heller när man åker bil för det är så mycket intryck som man bara måste se.

Först hade jag kathaklektion med min guru. Han föreslog att vi ska ha tvåtimmarslektioner eftersom jag bara kan träna en gång i veckan. Okej sa jag. Och fy vad jag svettades. Man blir väldigt varm av att stampa omkring i 40 graders värme. Jag bäljade i mig vatten. Sedan fick jag melon som smakade märkligt. Men jag kunde inte tacka nej, det hade varit ohövligt. Jag kommer säkert få min första riktiga magsjuka imorgon. Efter det köpte jag ett par silverbyxor och sedan badade jag på Clarks Hotell.

Sedan hade jag möte med min skräddare. Jag provade mina kläder (10 plagg!) och sedan så skulle han guida mig till hinduiska tempel och sånt så vi satte oss i en cykelricksha och for iväg. Det var första gången jag satt i en cykelricksha. Jag tyckte synd om mannen som trampade oss i värmen. Sedan kom vi till ett hus där det stod House of Astrology. Jag reflekterade inte på det utan undrade mest vart han tog mig. Så drog han upp ett draperi och därinne satt en äldre man med rökelse och en laptop. Han var en välkänd astrolog här i stan tydligen. Så skräddaren hade tagit dit mig för att jag skulle bli spådd. Ånej! Jag tror inte på astrologi och jag har alltid tackat nej till att bli spådd. Jag gillar absolut inte tanken på att någon annan ska berätta mitt liv för mig. Men jag blev helt paralyserad och jag tänkte okej då, han kan spå mig i fem minuter blaha blaha och så får han några rupies för det. Så skulle han ha mitt födelsedatum och sedan började han göra anteckningar. Så satte han på sin laptop och jag fick verkligen kväva skrattet för det var så komiskt. Skulle han gå in på en sådan där sida och skriva in mitt födelsedatum och sedan få något blaha-svar och berätta för mig? Jaja, låt gå då!
Men nej, tiden gick och han antecknade och antecknade och gjorde konstiga tabeller hit och dit. Och sedan helt plötsligt så frågade han om jag var redo. Jag har aldrig varit mer redo….javisst jag är redo berätta du.
Och sedan satt han och berättade oavbrutet i över en halvtimme! Alltså säga vad man vill men han var skicklig på att snacka. Men usch jag tyckte det var obehagligt.
Sedan blev det alltför absurt, vilket på ett sätt var väldigt skönt. Plötsligt kommer en man till in.
- Can I join you?
Han har släpig amerikansk accent och jag bara blänger på honom.
- He is one of my students, förklarar astrologen.
Såklart! Mannen som nyss kommit in ser ut som en komplett galenpanna. Han ser ut som mentalpatienten i Prison Break. Såklart att en amerikansk man som studerar astrologi i Varanasi måste vara mentalt störd. Och han ska alltså sitta och lyssna på mitt liv.
- Let’s see now. För att förebygga äktenskapsproblem kan du bära en berlock, säger astrologen och berättar om tre stenar som jag ska ha. Och jag ska ge min framtida man en topas…..
- Should she put the pearl to the left or to the right in the ”berlock”?
Galenpannan har öppnat sin mun igen. Jag vänder mig om och stirrar på honom.
- Oh, never mind, säger han till mig och tystnar.
Astrologen berättar exakt hur jag ska ha stenarna i berlocken.
- Are you sure that you really will remember this? frågar Galenpannan, precis som om det är fråga om liv och död att komma ihåg en stenkombination. Maybe you have to write it down?
Jag vänder mig om igen och hör Astrologen säga att det kommer jag göra för jag är mycket intelligent. Jag kommer inte ihåg ett smack av vad det var för stenar eller hur de skulle sitta i förhållande till varandra. Det var bara obehagligt för det fanns en del sanningar i det han sa, samtidigt som jag hatar sånt här och samtidigt som Galenpannan gjorde att jag knappt kunde hålla mig för skratt. Det här hade jag velat säga:
- Men herregud ni är ju galna! Jag kommer inte bära det där avancerade halsbandet, jag kommer inte tvinga på min framtida man att bära en stor topas runt halsen och jag kommer inte återvända för att dö i Varanasi!!
För det sa han att jag skulle göra.
- Okey, I don’t want to hear anything about my death, somebody elses deaths, accidents, how I am going to be when I am old. Nothing about that.
- Are you sure? It could help you.
- Yes, I am very sure. I really don’t want to know.
Sedan gick jag/vi för jag ville inte vara där mer. Jag blev ofrivilligt (ja lite frivilligt) spådd ju!

Skräddaren tittade lite på mig och tyckte att jag hade fått en mycket bra spådom. Och så gick vi genom mörkret längs gatorna och i gränderna. Vi sprang upp på en trappa när det kom två bufflar springandes med tre skabbiga hundar i släptåg. Sedan fick jag hälsa på hans fru och tre barn. De bodde väldigt skabbigt men det var trevligt för jag fick titta på kort och äta aloochopas och dricka chai. Han såg väldigt tuff ut på några kort från 70-talet med stor indisk svart hippiefrilla. Indier och äkta 70-talsstil är på något sätt en väldigt lyckad kombination.
Sedan gick vi till ett ställe dit jag ska nästa vecka med ayurvedisk massage. De ska olja in hela mig tror jag, till och med mitt hår. Jag kommer att se ut som en dränkt katt i olja. Det kan bli skönt.

På vägen hem blundade jag hela tiden. Det har varit för många intryck idag, så de spelades på repeat på min näthinna medan jag guppade upp och ner på den gropiga landsvägen i mörkret på väg tillbaka till Dammhögsstaden.